Breaking up with your break-downs



När man börjar dagen med en terapeutisk springtur så känns det som att få saker kan gå fel. Att jag på den korta promenaden ner till springspåret (tio meter) lyckades träffa på Cassie gör ju inte saken sämre :) Tjejen har ju bosatt sig i munchen så man ser ju henne inte så ofta numera men ibland är världen liten och söt. Vilket påminner mig om att jag fortfarande har en resa till munchen att göra inom en inte alltför avlägsen framtid.

Det är lite kul dock... jag kände igen den lilla gälla rösten bakom ryggen även fast att jag hade mp3-lurarna i och var lite lätt döv för tillfället. Haha får mig att tänka på en engelskalektion på högstadiet när vår lärare försökte få klassen att bli tyst. Det lät såhär direktcitat:
"Nej nu får ni va tysta! Och Casandra, PIP INTE!" 

När eftermiddagen började gå mot kväll... eller nu när solen är uppe hela dagen har man svårt att reda ut begreppen eftermiddag kväll, anyways. Vi gjorde premiär på Färgaregården i alla fall. Vilket lätt är Norrköpings mysigaste fik.

Jag kände igen killen bakom disken, och tydligen så kände han igen mig också.
- Du jobbar på Scorett va?
- Aaaa
(Tänker åh nej... nu vill han att jag ska titta ifall det är nåt fel på hans skor)
- Kan inte du kolla mina skor
(Tänker jag visste väl de, kollar på hans skor)
- Snälla säg att ni har dom här kvar
(Svarta Fred Perry högre modell, höstens)
- Japp vi har dom kvar...
(Lättad)

Nästa gång jag ser killen på stan ska jag gå fram o fråga ifall han inte kan baka en kanelbulle åt mig. Eller nåt. Bara för att :)



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0