Mindreading



Jag minns, alldeles för långt tillbaks. Alldeles för levande. Alldeles för länge.

Jag föll och gled över gräset. Ett skärrat ansiktsuttryck senare hade jag lärt mig en hemlighet. Att du var annorlunda på ett omtåligt vis. Efter det så har jag inte slutat bry mig. 

Allt det andra var bara vita strumpor, svettband och buffaloskor. En aquablå färg som fastnade och ett gott hjärta. Jag gillade att få dig att le, så varje gång du ville att jag skulle berätta historier så gjorde jag det. När du log så kisade du med ögonen på ett ganska karaktäristiskt sätt.

Anyways (som jag gillar att säga).

Jag känner bara till före, inte efter. Men efter är nog en helt annan historia. En historia täckt i bläck, dränkt i alkohol och med en doft av cigaretter.

Men jag hoppas att du fortfarande ler på samma sätt. Som att du verkligen menar det.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0