Den tio meter höga muren





Jag sov gott för en gångs skull, tills det att telefonen ringde mitt i natten. Det var du och jag hade längtat efter dig i flera timmar. Jag hade väntat mig en kram eller nåt, kanske en godnattkyss? Eller bara ett par varma armar runt mig. Det jag fick var ett halvskumt erkännande som jag inte tror är hela sanningen och en rygg att ligga och stirra in i resten av natten.


Det du sa häromdagen känns så himla ironiskt just nu. "Du skulle bara bli sårad om du inte var med mig". Verkligen, så vad är det här då?


Jag tror att det är dags att riva den tio meter höga muren. Vem vet vad som kommer att hända efter det men på andra sidan väntar friheten. Och jag klarar mig själv.












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0