Dom små, små orden är svåra ord och dom hårda orden är enkla ord...



Jag vet inte om det faller in under kategorin kärlek. Eller säger man lust? Nej, det låter bara fel. Jag vet vad jag syftar på men inte riktigt hur jag ska beskriva det. We've all felt it.


Det är en känsla som invarderar en när man minst anar det. Plötsligt en dag så finns den bara där, det är inget som kan forceras eller tillverkas på konstgjord väg. Och när det väl händer så står man där och är ganska maktlös inför den. Känslan alltså. 

En rastlöshet infinner sig, får det att krypa i hela kroppen. Den gör så att du inte kan koncentrera dig på jobbet, får dig att gå upp och diska mitt i natten för att du inte klarar av att ligga kvar i sängen med dina tankar som bara verkar kretsa kring en enda sak. Det enda som kan få stopp på det är att se, röra vid, höra, känna lukten av personen som fått dig att känna sådär från första början. 

Men det lär inte hända eftersom den personen inte vet säkert hur du känner. Och du kommer inte låta honom eller henne veta eftersom du inte vet säkert hur han eller hon känner. Och det är där som allting börjar, där som allting slutar. 

För någon måste vara den första som ger sig till känna. Och det är ingen liten sak, för den som ger sig till känna först riskerar ju hela sin stolthet. Och dom flesta av oss har alldeles för mycket stolthet för vårt eget bästa. Den gör oss desperata i våra försök att upprätthålla en iskall fasad. Den vänder oss emot dom som gör oss knäsvaga i deras närhet. Den får oss att undvika blickar som vi helst av allt vill möta.  

Kort sagt. Den vänder oss emot varandra. Den får något som kunde ha blivit något att falla sönder innan det ens hunnit börja. Lämnar oss med en känsla som är så långt mycket tyngre än den krypande rastlösheten. Så hade det varit enklare att trotsa stoltheten? Eller intalar du dig själv att det var kört redan från början. Känslan var ändå inte besvarad.

Tänk om den var det?
now you'll never know...










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0