Konsten att romantisera situationer som inte betydde ett skit...



Han drack kaffe, till tonerna av en pitbulllåt som måste va the soundtrack of my summer. Jag var så uttråkad på folket som var där den kvällen att en kille som byter ut alkohol mot koffein kändes lite mer normal än alla andra. Backslickfrisyren till trots. Fem minuter senare stod vi vid baren med en varsin strawberry daiquiri (stavning?).

För killar är det alltid safe att bjuda tjejer på just denna söta, isiga, jordgubbssmakande drink eftersom 95% av den kvinnliga befolkningen tycks ha just denna som sin favoritdrink. Jag är dock en av dom som hellre sveper en redbull vodka. Mer effektivt och man slipper få brainfreeze.

Regardless. Han såg på mig med sina ljusbruna, dimmiga puppyeyes som avslöjade att han var nära väck. Och det fick mig att bry mig om honom, och nej inte för livet ut eller så men för timmen ut. Konversationen var meningslös, jag vet inte om det var musiken som var hög, han som sluddrade eller jag som knappt lyssnade men jag såg hans läppar röra sig utan att haja ett skit. Ett stötigt samtal senare, där jag spenderade hälften av tiden med att backa undan för hans kyssar och resten av tiden med att stirra sårat ner i min drink och röra runt i isen med sugröret, var det slut till slut. Jag vände mig om och såg den svarta skjortan försvinna iväg nånstans dit jag inte tänkte följa efter.

Och dagen efter spenderade jag på en buss mot sthlm utan att vara bakis för en gångs skull. Dofter från gårddagen tycktes ha fastnat i mitt hår dock, för emellanåt var det som om han satt bredvid mig med sin parfym och en kaffe.

Det var han inte. Vill du veta någon annan som inte var där? Du. När det gäller att vara på samma ställe vid samma tillfälle så är vi sämst. Kanske för att vi inte försöker, och vi kanske inte försöker för att vi egentligen inte vill. Det slår mig att det är augusti igen, precis som förra året. So what happens now?









Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0