Ett leende att dö för


Flyttkartonger överallt.

Ett trött sinne och ett hjärta som bultar av ångest.

Och mitt i allt

En underbar tandrad, smilgroparna och två ögon som kisar lite lätt.

Kinder som man bara vill nypa tag i.

Händer som man bara vill hålla...

Och en röst som får allting att kännas så enkelt när allt egentligen borde kännas jävligt svårt.

Kort sagt, ett leende att dö för.
Och jag dog nog lite grann.





Hetsapa!

Följande hände alldeles nyss:

Du ringde och vi pratade om flytten. Du ville att jag skulle rengöra ugnen och ska direkt börja ge direktiv på hur detta ska göras.
- se till så att ugnen är avstängd
- Vaddå avstängd...?
- Ja så att den inte är varm...
- Shit jag är inte efterbliven!!!

Du är ett obotligt kontrollfreak. Du ska ha koll på vilka jag skickar sms till, vilka jag pratar med på msn, vart jag är, vad jag gör och vem jag är med. Du vet att du oftast vet bäst, så därför litar du inte på att någon annan klarar av saker och ting lika bra som du gör. Och du är en duktig person, du är jävligt smart och du får saker och ting gjorda.

När du ska ha kontroll på allting blir du ofta... jobbig. Ja det blir du faktiskt. Du börjar rabbla en massa saker som om du vore chef över mig "du ska göra det här... sen det där... och det där och det är bäst om du gör det på det här sättet". Till slut stänger jag av och allt jag hör är bara blablablablablabla och ännu mer blabla och lite till bla för att blablabla. Och då blir du irriterad för att jag inte lyssnar.


Det är det här jag menar. Du vill kontrollera allt, men ingen kan kontrollera allt så då verkar det som att du får lite panik. Och då rabblar du, du rabblar onödiga saker... ickeinformation som jag inte orkar lyssna på. Du är som Oscar i beckfilmerna. Oftast kan jag avfärda det som en gullig egenhet du har. men just nu vill jag bara säga följande till dig:

For god's sake take a chillpill!






Kneippen goes wild?

Hmm...

En sak som känns väldigt bra med att ha flyttat till Kneippen (och det finns många saker som är bra med detta) är att INGEN av mina grannar kommer att kunna klaga den dag jag bestämmer mig för att ha en högljudd fest i min lägenhet.

Första natten här så hade 40+arna ovanför fest. Dom spelade "från och med du" på repeat hela kvällen typ. Eller ja, to be fair så hade dom väl tre låtar som dom gick runt på.

Och igår så hade en annan av mina grannar, nån skådespelerska, 60-årsfest. Helt plötsligt brakade helvetet lös, bokstavligen. Närå, men det kom ett gäng uniformerade bandgeeks med såna där gigantiska trummor och började trumma loss som bara fan. Trodde vi vart invarderade av nån armé från typ... 1700-talet. Jag vet inte, det lät så :P

Fick även reda på att Jesper vill ha liknande uppvaktning på hans 23-årsdag. Ingen press.

Nä om man skulle köra finliret här innan det är dags att dra till jobbet på min lediga dag.






Avtryck...



Så den här dagen har försökt ta kål på mig, på mitt tålamod, på min sinnesro. Den här dagen har retat mig, stört mig och fått mig att gå på nålar. Den här dagen har jag behärskat mig, jag har ansträngt mig jävligt hårt för att inte få ett... rage blackout.

Jag har huvudvärk nu, och antingen beror det på att jag knappt ätit något idag för att jag har varit upptagen med annat. Eller så beror det på att min hjärna ligger och kokar i en bubblande kittel fylld med ilska.

Anyways. Förvänta dig inte perfektion från mig. Jag vill skruva upp volymen på bilstereon och sitta och sjunga högt till all musik som du stör dig på för det gör MIG glad. Helst av allt vill jag sitta och göra en massa fåniga moves medan jag sjunger, MED INLEVELSE. Det är så jag jobbar. Och så vill jag skratta när saker och ting går snett, rycka på axlarna och säga att ingenting förvånar mig längre.

Jag ska slänga i mig ett happypill nu... eller ett sleepingpill vore kanske mer passande. Sen ska jag falla in i drömmar som jag inte kommer vilja vakna upp från.

Eller ja... du får mig att vilja vakna såklart..




Somna om och vakna igen
som jag alltid gör
Svara: fick du nog?
Fick du nog ikväll?
Vakna upp och somna igen
vet inte vad jag väntar på
Svara: fick du nog
ja det fick du nog
Kan du några fler runda ord
att imponera med
gör ett intryck, le!
Gör ett avtryck som sitter
längre än det du redan gjort...








Nattbloggning



Här sitter jag mitt i natten och har skuldkänslor över att jag sitter här mitt i natten.
Det finns inget riktigt slut på det här.


Med risk för att låta som ett schizofrent psykfall så finns de liiiite för många röster i mitt huvud just nu. Men oroa er inte, jag har inte blivit psyk (vad jag märkt iaf, fråga nån i min omgivning de kanske svarar annorlunda). Det här med rösterna är mest en metafor för nånting.

Detta nånting är väl att alla drar och sliter i en. Alla vill ha nåt utav en. Alla vill att man ska göra något för dom på ett eller annat sätt. Alla vill att man inte ska göra dom besvikna.

Vart nånstans drar man gränsen?

Jag HATAR att göra folk besvikna. Jag älskar att se folk glada och nöjda. Det gör mig nöjd och glad.

Men helt plötsligt kommer man på sig själv med att inte leva sitt eget liv. Eller vid det här laget, vem vet ens? Jag kan inte ens skilja på min egen vilja och andras längre.

Skitsamma. Imorn går jag och köper ett par nya skor och livet är på topp igen ^^ Eller nåt sånt...



Ingrid Michaelsson


Idag låg jag kvar i sängen alldeles för länge. En sån start på dagen är aldrig bra, det tenderar att peka mot att man inte kommer att få så mycket gjort. Och så blev det.

Jag hade en miljard saker som borde ha gjorts, jag sköt upp det timme efter timme och tänkte att "äsch det finns tid imorn". Och nu helt plötsligt så har jag inte alls tid imorn, eftersom mitt jobb behövde mig i några fler timmar än vad det var tänkt.

Det kanske är nu man borde bli stressad. Men mina tankar är på andra platser än där de borde vara. På bättre platser och det är så svårt att slita sig då. Fokus nu då... få det här gjort. Det finns ett liv här och nu att ta hand om, get it done...




There is room beneath your bed for me
There is room beneath your bed just for me
I will leave this town just to sleep underneath your bed
Just to sleep underneath your bed

There's one minute of your day
There's on minute of your day
I will leave this man just to occupy one minute of your day
Just to occupy one minute of your day
Just to sleep underneath your bed
Just to stay in the corner of your heart




Growing old is getting old


Efter en ofrivillig långpromenad i alldeles för lite kläder såhär på kvällskvisten unnade jag mig ett varmt bad.

Det är lite skumt. Jag var ute och gick i den kalla kvällen och plötsligt slog det mig: "fan vad sugen jag är på glass". Jag gillar inte ens glass hahaha! Och om jag nu skulle få såna här infall, borde de inte vara mer logiskt att få dom när det är varmt ute? Anyways jag köpte en jävla glass och kände att jag måste sett sjukt mobbad ut som gick där i alldeles för lite kläder och huttrade samtidigt som jag käkade glass.

Men som sagt. Det var skönt att äntligen komma hem, tända massa ljus och sätta igång ett varmt bad, lyssna på massa skön musik. Låta tankarna löpa amok. Ikväll är det en sån kväll. En sån där kväll när man bara vill ramla in i ett underbart återfall.




So we all
Are growing old

Maybe we're sealed in silence
And maybe we feel a guidance
Maybe your only vices
Will keep you afraid and cold
But i

Memorized
Your smile lines
From left to right



Leave it or live with it...




- - -
Baby, I got a plan
Run away fast as you can
- - -







Moget, Lars Ohly


Det gick ju ändå hyfsat bra igår måste jag säga.

Det ser ut som att de blåa kommer att få regera ett tag till (YEEEEEEEES)
Synd att vi inte fick egen majoritet

Sen var det ju det här med SD. Och ärligt talat, fan vad folk överreagerar på detta. SD kanske i grund och botten är ett främlingsfientligt parti. Men för de första, de kommer inte få tillräckligt med inflytande för att kunna kasta ut varenda invandrare ur sverige så det behöver vi inte vara rädda för. Och alla som röstat på Sverigedemokraterna är inte rasister, det är jag övertygad om!

Jag känner folk som röstat på det här partiet, och dom har röstat av en enda anledning: som en reaktion på urdålig integrationspolitik.

Endast två partier har pratat integrationspolitik under det här valet, och det är Sverigedemokraterna och Folkpartiet. Jan Björklund blir anklagad för att vara främlingsfientlig för att han tycker att kunskaper i svenska ska vara ett krav på svenskt medborgarskap.

FRÄMLINGSFIENTLIG???

Helt enkelt. Många svenskar, och personer med utländskt ursprung, är irriterade på den situation som är. Att vi tar hit invandrare och sätter dom i ett betongghetto och ger dom lite bidrag. Hur ska dom då kunna komma in i samhället och bli en del av Sverige?

Det är såna som Lars Ohly, som har vägrat ta den här debatten och som inte ens vill sitta i samma sminklouge som Jimmy Åkesson, som vi har att tacka för att Sverigedemokraterna nu är i riksdagen. Nu är dom valda av folket att vara där. Agera utifrån det.

Och Mona Sahlin som så vackert talar om att allas röst är lika värda på valdagen. Visa det. Visa att dom som har valt att rösta på Sverigedemokraterna ÄR LIKA MYCKET VÄRDA som dom som har röstat på exempelvis sossarna.



B-DAY

Gooood morgon :)  :)

För mig är det en god morgon i alla fall. Har fått frukost på sängen, choklad och paket... min favoritfrukost ;) Sen var jag visserligen så avdäckad från mitt jobbpass igår så jag vaknade inte av sången.

Nu ska jag ta en morgonpromenad, njuta av lite frisk luft innan jag ska iväg till jobbet igen. Kommer jobba fram tills 19 ikväll, sen blir det valvaka.






Det här är inget vi pratar om

Då va sista debatten avklarad.

Självklart tyckte jag att alliansen gjorde bäst ifrån sig. Jag tycker dessutom att Jan Björklund är den enda som har stake nog att säga det som ingen annan vågar säga. Hans slutminut var dessutom den bästa.

Däremot blev jag besviken på både Mona Sahlin och Maud Olofsson när de fick en diskussion som först handlade om unga som begår brott, och fick denna diskussion att helt plötsligt handla om mäns våld mot kvinnor. Att det skulle vara mäns våld mot de stackars, stackars kvinnorna som ligger bakom att unga begår brott.

Jag blir besviken eftersom jag vet att det finns kvinnor som lever i förhållanden tillsammans med farliga män av egen fri vilja. Kvinnor som har barn som de utsätter för fara genom att bjuda hem farliga män som ofta misshandlar BÅDE kvinnorna och barnen.

Det finns kvinnor som tar droger och dricker alkohol under graviditeten.

Det finns kvinnor som misshandlar sina barn både psykiskt och fysiskt.

Det finns inte en JÄVEL som står upp för dom här barnen. Ingen ingen ingen. 

För folk är så jävla upptagna med att tänka på mammans rätt till sina barn, inte barnens rätt till vettiga föräldrar. Och för mig är det här en fråga som är viktig för mig personligen.

Medan Ohly sitter och tycker synd om barn som inte har råd att åka till kolmården, så önskar jag att det vore worst case scenariot för ett barn i sverige. Jag ÖNSKAR att det värsta som kunde hända ett barn i sverige var att det inte fanns pengar nog att åka till kolmården. Men jag har sett worst case scenariot, jag har levt med det och ja... det finns värre saker än att inte ha råd att åka till kolmården.

Men det pratar vi aldrig högt om. För barnen har ingen som helst röst i det här samhället.







Blääääää

Idag blir det en riktigt slö fredagskväll. 

Jag mår bläigt och tänker ligga avdäckad på soffan ikväll framför IFK matchen. Som inte går så bra just nu kan tiläggas. 2-0 till landskrona. 

Tröstar mig sj me kebab, ostbågar och värktabletter. Inget funkar.

-.- 






- - - - - > To the right to the right

Nu drar jag in till stan o träffar Tinch :)

Tjejen behöver lite moraliskt stöd när hon ska rösta. Vet iofs inte hur mycket jag kommer att stödja hennes val ;) Tror iiiinte att vi tycker riktigt samma i frågan om vilken sida som borde styra Sverige. Men alla har rätt till sin åsikt vare sig man är sosse, sverigedemokrat eller moderat osv osv. Huvudsaken är att man faktiskt lägger sin röst tycker jag.

Men skulle det visa sig att majoriteten av Svenskarna tycker att de rödgröna ska styra Sverige så vet jag inte om detta är rätt land för mig att bo kvar i.

Jag tror i alla fall på att:
- Kärnkraften behöver byggas ut. Jag tror inte att elen som kommer från vind - och vattenkraft någonsin kommer att räcka till för att täcka vår elförsörjning. Och kärnkraften är ändå ett miljövänligt alternativ!

- Ordning och reda i skolan, fler steg i betygsskalan. Och varför ska inte skolk synas i betyget??? Inte alls rättvist att nån som kämpar som fan ska kunna få samma betyg som nån som knappt dyker upp.

- Mer yrkesutbildning i skolan. Jag hade MVG i princip alla ämnen, jag har läst vidare efter gymnasiet. Det spelar ingen roll hur akademisk man är, arbetslivet efterfrågar PRAKTISK ARBETSLIVSERFARENHET. Det är i mångt och mycket bristen på denna som får ungdomar att hamna utanför.

- Pengar växer inte på träd, man får kämpa jävligt hårt för pengarna man får ihop. Jag kämpar hårt för mina i alla fall, och jag tänker inte ge bort dom till nån soffpotatis som inte "orkar" anstränga sig lika hårt som jag.

- Intergration innebär att man välkomnar invandrare i samhället och låter dom få en chans att bli en del av vårt svenska samhälle. En förutsättning är självklart att man lär sig språket och de normer och regler vi lever efter i det här landet.


Nog om det. I'm out!
 



SD


Det här med SD börjar gå mig lite på nerverna nu faktiskt.

Alla "rösta inte på SD" uppmaningar är exakt det som får vissa att vilja rösta på SD. När det var som värst och SD blev utestängda från varenda tillfälle till debatt och när de blev saboterade av galna präster på almedalsveckan så var jag frestad att själv rösta på partiet. Bara principiellt.

För även om Sverigedemokraternas reklamfilm "kvinnor i burkor VS pensionär med rulator" skrämmer mig, så skrämmer det mig ännu mer att få veta att vi inte lever i ett land där alla har rätt till en åsikt.

Så låt Sverigedemokraterna köra sitt race. Om det är så att folk verkligen vill rösta på dom, ja då innebär väl det att dom har en poäng nånstans. Och jag tänker inte säga att folk som röstar på dom har FEL. De har bara en annan åsikt än vad jag och alla andra som inte tänker rösta på dom.

Och för min del är jag precis lika jävla rädd för vänsterpartiet som för sverigedemokraterna, men jag går inte ut och bränner ner vänsterns valstugor för det?

Sluta särbehandla Sverigedemokraterna nu. Den leder bara till en martyställning som lockar folk till att rösta.


God morgon!

Eller det är väl förmiddag nu.

Jag har haft ett par dagars ledighet. Det är väl första gången på typ ett halvår som det har hänt?  Så nu har jag förvanlats till en lat jävel som sover till halv tio på morgonen "/

Just nu avnjuts en frukost framför lite O.C. Frukosten består av två kokta ägg och lite räkor. Jag är en ganska dålig frukostätare. Jag gillar inte mackor, youghurt, fil, flingor eller såna saker.





Food :)


Nu händer nånting som väldigt sällan brukar hända i den här bloggen.

Jag ger ett mat-tips.

Det finns inte så mycket mat i min blogg av den enkla anledningen att: jag älskar att äta maten, inte lika stort fan av att laga den. Matlagning känns oftast som något som tar tid och resulterar i en massa disk som sedan tar ännu mer tid. Anyways.

I vintras så fick jag för mig att jag skulle testa en detoxkur, inga kolhydrater på tio dagar nånting. Minns inte exakt hur det var nu. Det gick ju inte så bra med detta eftersom jobbet hela tiden kom ivägen och jag hann liksom aldrig laga iording detoxmaten. Slutade ändå med att de blev Istanbul Kebab eller McDonalds till lunch.

Men jag hann göra ett recept som jag fastnade för.

AUBERGINEGRATÄNG MED VITA BÖNOR

1/2 aubergine
3 soltorkade tomater i olivolja
50 g fetaost
1/2 burk stora vita bönor
olivolja
färsk basilika

Tomatsås
1/2 gul lök
1 vitlöksklyftor
2 tsk balsamvinäger
1/2 burk hela tomater
färsk basilika
svartpeppar

1. Tomatsås: stek löken och vitlöken i olivolja, blanda i balsamvinägern, häll i tomaterna och den färska basilikan. Låt koka i tio minuter. Smaka av med peppar.
2. Sätt ugnen på 225 grader. Skiva auberginen. Stek skivorna i olivolja tills de blir mjuka.
Varva auberginen, de soltorkade tomaterna och fetaosten i en smord ugnsfast form. Spara lite fetaost till garnering.
Häll tomatsåsen över grönsakerna och toppa med smulad fetaost. Gratinera i ugn i 15 minuter.

Min gratäng står i ugnen nu... ska tas ut om fem minuter. Det luktar sååå gott och vattnas i munnen. Mmmm ^^










I-landsproblem...

Jag tänkte skriva ett inlägg om dagens stockholmsupplevelse. Men jag tror att jag gör det imorn istället.

Just nu måste jag skriva ett sånt där argt inlägg om folk som inte har lärt sig att uppskatta livet.

Exempel...
Ikväll inträffade en ganska stor tågolycka i Kimstad mellan Norrköping-Linköping. Många människor är skadade, jag hoppas inte att nån dog men det har dom inte gått ut med några uppgifter om. Tågresenärerna, och den stackars "traktorföraren" som fick ett x2000 på sig, fick väl en oväntat jobbig kväll kan man väl säga. En bekymrande grej i den här historien är att det finns folk som har mage att sitta och klaga över förseningarna i tågtrafiken som beror på denna olycka. "buhu jag sitter fast på en tågstation och kommer inte fram". Ja, det är kanske lite segt MEN VAR GLAD ATT DU INTE SPENDERAR KVÄLLEN PÅ SJUKHUSET KANSKE? Eller var glad att du inte fått ett samtal från polisen att din pojkvän/flickvän/barn/man/fru/mormor/farfar/whatevs har förts till sjukhus efter en svår tågolycka.

Jag har svårt för sånt där. Jag blir lika störd varje gång man ser nån kund på t.ex. McDonalds som får ett rageblackout i Drive troughn för att jordgubbshaken är slut eller vad det nu må vara.

Min tanke är: "Om det är det värsta som har hänt dig idag, så ska du känna dig JÄVLIGT lyckligt lottad".

Det finns såna kontraster. Ena stunden sitter jag och läser i tidningen om en kvinna som fick beskedet att hon hade leukemi, blodcancer, vilket innebär en dödsdom för dom flesta. En kvart senare kan jag stå i kön på ICA och se en kund skälla ut kassörskan över att hon glömt slå in rabatt på toapapper eller nåt annat världsligt.

Skulle kunna skriva ett enormt långt inlägg om detta, men ska lägga ner nu.
Var bara tvungen att få ur mig lite ilska :$






Usch...

Jag får lite panik när jag ser att Mona Sahlin "bara" behöver 42 000 röster till för att vinna valet. Det behövs bara 42 000 ignoranta idiotas för att hon ska vinna, det skrämmer mig för... det här landet är så fullt av såna.

Okej okej, alla som röstar på sossarna är inte ignoranta idioter. Det var en generalisering och överdrift. Jag använder mig väldigt mycket av sånt även om det inte är vad jag egentligen tycker. Hur som, vart ska man börja?

Mona Sahlin i sig, inte en person jag har något som helst förtroende för. Det känns som att hon har lätt fär att få panik. Hon höll på att skita på sig när SAAB var på väg att gå i graven. Hon ansåg ju tydligen att lösningen borde vara att pumpa in skattepengar i ett självdöende företag. Enligt min mening så ska ett företag som inte går med vinst gå i graven. Varför särbehandla SAAB? Företag går i konkurs heeeela tiden. Tur att vi hade en blå regering med lite is i magen.

Lars Ohly... vart börjar man? Vi kan ju ta hans senaste utspel om bröstpumparna. Den var rolig tycker jag ;) Jag är över huvud taget emot att sätta upp mer regler än vad som är nödvändigt. Att politikerna ska börja sätta upp regler för föräldraledigheten känns lika nödvändigt som om de skulle bestämma att alla män lagar mat och diskar på måndagar. Summan av kardemumman, Lars Ohly känns som att han inte litar på att JAG vet vad som är bäst för MIG själv. Och sånt stör mig.

Maria Wetterstrand då. Som person i sig så är hon nog säkert ganska vettig, men precis som de där ungdomarna som jagar folk på stan i sina Greenpeacejackor så lever hon lite uppe i det blå. Ja, och på tal om uppe i det blå så tycker jag att det är lite komiskt att miljöpartiet drömmer om att alla ska åka kollektivt, lastbilar borde förbjudas och man borde transportera varor med tåg etc and so on. Samtidigt så sitter Maria och hennes man och flyger flygplan flera gånger i veckan för att få träffa varandra då han jobbar i Finland. Dubbelmoral någon?


Nu var det en lång och väldigt partisk utläggning om detta. Haha tur att inte den där Guteland fick vara med i det här inlägget, för då hade det blivit en äääääännu längre historia. Galna kärring ;)











Stalkers...


Någonstans går det en gräns.

En gräns för vad som är okej och inte när det gäller att visa intresse för någon. En del har verkligen problem med att fatta vart den där gränsen går. Den syns inte, den hörs inte men tro mig den finns där.

Det finns bland annat en kille som inte alls fattat det där med "det räcker nu". Det hela började en helt vanlig dag på jobbet, jag har butiken själv och tar varor samtidigt. En kille kommer in, ser helt vanlig ut till utseendet vid en första anblick. Och mer noga än så tittar jag ärligt talat inte på mina kunder... oftast. 

I en säljares yrkesroll så ingår det hur som helst att man ska vara trevlig, prata, hjälpa, lyssna osv. En del förstår inte det där, en del verkar ta det personligt eller som nån form av inbjudan. Den här killen verkade i alla fall göra det. Han gick runt i butiken länge och väl, efter att ha försökt hjälpa honom så började jag undra ifall han ens var ute efter att köpa något över huvud taget. Jag lät honom titta runt för sig själv istället och fortsatte med varorna inne på lagret. 

Efter ett tag ställer sig killen i dörröppningen till lagret och säger:
- Hej du jag måste erkänna en sak...
Okej tänker jag... han fortsätter:
- Jag är egentligen inte ute efter att köpa skor
- Nehe? svarar jag och tänker att han kanske är en VM-are eller nåt. 
Sen kommer det roliga..
- Nej det är så att jag har sett att du jobbar här och jag tycker att du är väldigt söt, så jag undrar ifall du hade lust att gå på bio nån gång?
Och nu blir han typ illröd i ansiktet. Jag svarar nåt i stil med:
- Tack, men jag har pojkvän så jag tror inte det...
Killen står kvar. Jag väntar på att han ska gå... akward... men han står kvar. Jag minns inte riktigt vad som sägs efter det men till slut går han i alla fall. Efter det skrattade jag lite för mig själv åt det lite smått sjuka som just hänt, ovetandes om att situationen skulle bli ÄNNU sjukare... 

Efter ett tag kommer killen in i butiken IGEN! Jag hälsar inte på honom den här gången, pysslar med annat och försöker ignorera honom. Han går runt där i vad som känns som en evighet, det var nog bara en kvart men ändå det är rätt lång tid. 

Jag går in på lagret igen. Han följer efter mig, vilket bara där är att korsa en gräns man inte får går över. Han ställer sig nära och säger:
- Jag måste fråga dig en sak, men det är rätt pinsamt. 
En aning chockad får jag fram ett:
- Okej...?
- Skulle du bli arg om jag kysste dig? 
Jag tror inte mina öron men får snabbt fram ett:
- JA! Det skulle jag!

Jag får ut honom från lagret och tänker att nu måste han väl ändå ge sig. Men nej. Efter detta otroligt pinsamma "samtal" så stannar han kvar i butiken i tio minuter till. Tittar inte på skorna, bara på mig. 

I alla fall. Sedan denna händelsen har killen tyvärr inte gett upp. Han har kommit in i butiken flertalet tillfällen och han bara går omkring och glor. Tyvärr inte på skorna, utan bara på mig. Vakter har varit inblandade och allting, han fattar inte att jag inte vill ha honom där. Eller så skiter han i det. 

Varför kan man inte bara få porta en sån person? Bara säga "du är inte välkommen här längre". Allt man får höra är "men han gör ju ingenting". Exakt vad är det han ska behöva göra innan man får be honom att gå? 







 

Hur känner du nu? Känner du någonting?

Hade vad som kändes som en nära-döden-upplevelse idag.

Som tur är tror jag inte att jag var så särskilt nära döden alls, meeen ändå.

Jag tänkte ta mig en springtur, det är ju lite sådär hälsosamt att göra det ibland. Man blir piggare, det rensar tankarna och det är skönt helt enkelt. Fast denna gången var det inte så skönt. Visst, det gick jättebra att springa. Jocke Berg sjöng så vackert i mina öron medan jag sprang.



Jag bara
letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar, letar
efter dom ögonblick när inget annat kan tränga igenom
dom ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden


Eftersom det var varmt som fan så kastade jag mig in i duschen mer eller mindre och skruvade på kallt, skönt vatten. So far so good.

Sen out of nowhere så snurrade det till i huvudet på mig, balansen bara försvann så jag satte mig ner. Det kändes som att någon hade slagit mig hårt i magen. Sen kom illamåendet på det. Och plötsligt orkade jag inte göra någonting. Jag ville lägga mig ner på sängen eftersom det kändes som att jag skulle svimma av vilken sekund som helst, men så ville jag inte spy i sovrummet så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Så jag la mig i sängen i vilket fall som helst, helt genomsur eftersom jag inte hunnit torka av mig efter duschen.
Efter en stunds lidande och lite dödsångest/panikkänslor (fråga mig inte varför) så gick det bara över.

Skitskumt, det brukar inte hända precis. Eller visst jag brukar väl få ont i magen efter att jag sprungit. Inga problem när jag springer utan det kommer en stund efteråt.

aja, nu blev det en lång utläggning detta.
(btw... regnet började ösa ner utanför fönstret nu. ÄLSKART:)




Naw... Hur cute?? :D:D


GALET


Ibland är livet lite sådär halvgalet. Saker och ting går snabbt, man hänger knappt med.

Det slog mig när jag skulle gå och lägga mig igår kväll.
Jag ska inte bo kvar här längre. Jag som nyss flyttat in. Igår när jag vaknade hade jag ingen aning om att jag några timmar senare skulle få ett samtal, åka och titta på en lägenhet, bestämma mig.


Igår hittade Jesper den perfekta lägenheten. Bara läget gör det hela helt... sjukt. Kneippen. Om man inte ska bo där jag växte upp, bland stora fina villor vid vattnet, så vill man bo här. Också bland stora, fina villor vid vattnet. Jag brukar kalla det för "gräddhyllan", där folk har stora fina terasser ut mot strömmen. Och strömmen i sig är ett paradis, med stora vackra träd vars grenar sträcker sig ut över vattnet. Ett paradis.

Och där, mitt på gräddhyllan, fanns en liten tvåa. Hyresrätt, och typ bara 50 spänn mer i hyra än vad jag betalar nu. Allt är nytt, fräscht. Och hur sjukt är det inte att jag kan gå ut i vår trädgård och ha vattnet tre meter bort? SJUKT!

aja.. detta kommer vara min "backyard". Hur kan man bo såhär och ändå har gångavstånd till city?
Jag måste säga det igen...
sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt

SJUKT!

(och jesper... nu blir vi roommates också;)







RSS 2.0