Om konsten att bli något stort...


Jag har lätt att tappa självförtroendet. Det har nog alltid varit så, och till viss del vet jag väl varför.

Men jag tycker att det borde ändras snart för...

Jag har alltid haft bra betyg i skolan, men jag har aldrig sett mig själv som smart. Jag har alltid trott att jag ska misslyckas på prov eller tentor och i slutändan så har jag ändå stått där med högsta betyg.

Jag har aldrig haft svårt att få killar, och även om jag får komplimanger från alla möjliga håll dagligen så har jag svårt att se att det skulle va nåt speciellt med mig. Det känns som att jag alltid har minst tio saker som jag vill förbättra med mig själv... och det är alltid bara dom sakerna jag ser.  

Och när det gäller kärlek? Jag tror alltid att det är kört redan från början. Jag är för komplicerad eller för jobbig, kanske ett svin... och han kan få vem han vill. Och ibland tror jag inte att jag vet vad som är bäst för mig själv. Eller vem som är bäst för mig. 

Jag lär mig saker och ting snabbt vilket alltid har varit en fördel på jobbet. Jag fixar saker och ting, jag ger mitt allt, jag är alltid bra på det jag gör. Ändå tvivlar jag alltid på ifall jag verkligen kommer att klara av saker jag ställs inför.

Och jag vet inte varför jag inte litar på mig själv. Eller tror på mig själv. Jag bevisar ju gång på gång att jag är tillräckligt bra? Det är nånting som bara sitter så jävla djupt... den där jagärintebrapånågonting-känslan. 

Visserligen har jag lärt mig att aldrig visa det. Det finns små tricks som får folk att ge mer än du är värd. Och jag tror att varenda människa i min omgivning har högre tankar om mig än vad jag själv har. Och den där rädslan för att misslyckas, den ska bort.

För en sak är säker.

You miss 100% of the shots you never take





End on a good note


Sådär... jag orkade inte me idol o allt de där man borde göra på fredagar.

Så Jesper och jag har suttit och nördat oss framför en massa klipp på nätet. Tydligen så är detta vad Jesper gör hela dagarna på jobbet ;) Eller okej lunchrasterna to be fair.

http://www.youtube.com/watch?v=L-8jjLA21wM&feature=related








Varning för bittert inlägg



Åååååååh -.-


Sitter och tittar på Idol och det är bara så ointressant. Jag blir frustrerad på hur jävla värdelöst det är i år. Temat är 90 talet. Det gör en lite varm i hjärtat, det får en att tänka på pokemon, sailor moon och Aqua. Aaa, och Britney spears i sin skoluniform.

Hur fan lyckas man få 90-talet att bli tråkigt? Jag vet inte... men tråkigt är det.

1. Skjut stylisten som ser till att alla ser ut som skogstroll i år
2. Ta upp lite intressanta människor på scenen
3. Kan någon snälla skicka Jihde till talpedagog


Och på tal om att vara lite bitter och pissed off... kan det möjligtvis vara en man som har gjort den där reklamen för apoteket? Den med kvinnan med mensvärken som "tränger sig för i kön" på ICA? Haha, min första tanke när jag såg den var väl typ att sådär har man velat göra väldigt många gånger själv. Orka småbarnsföräldrar som inte har koll på sina ungar i affären.

Nästa tanke, är det inte rätt stor skillnad på mensvärk och PMS? Har man PMS så kan man bli lättretad. Men har man mensvärk ligger man antingen i sängen och vrider sig i smärtor, ligger inne på toaletten och spyr upp alla värktabletter. Man har knappt ork att stå upp, definitivt inte ork att bli arg.

Så nej... den som gjorde den reklamen har nog inte haft mensvärk nån gång i hela sitt liv. Förmodligen en man... eller en lyckligt lottad kvinna.





kläderärtillförattliggaienhögpågolvet


Idag tänker jag införskaffa mig ett gymkort. Japp, det tog bara några månader att bestämma sig, men nu är det officiellt för kallt för att träna ute (enligt mig som helst inte vistas ute när det är under 10 grader).

Men gymkort är viktigt, det kostar ändå lejte och man vill ju trivas på sitt gym (dvs välj inte friskis). Så som jag trivdes på mitt gamla gym, det jag saknar mest med Varberg... förutom gratis inträde på krogen och 30 spänn drinken. Inte för att man någonsin fick chansen att köpa sina egna drinkar ändå. Vilket inte har nånting med saken att göra

Men jag tror att det här kan bli bra. Jag behöver lite ny energi... och muskler :)




Mina ord tog slut.
Jag som nästan alltid kommer på nånting att säga.
Oftast nåt dumt, nåt som inte har med saken att göra. Nånting jag senare ångrar.
Jag blir nästan aldrig mållös.
Men en del saker vill man inte förstöra med ord.
En del saker är till för att förstöras med tystnad.



Under the bridge

Jag vill veta hur det känns
Det är enkelt att minnas dina ord
Men jag har glömt hur din röst låter









Den som väntar på nåt gott...

... tröttnar på att vänta förr eller senare






L O V E


Jag tror inte att man kan vara stolt och kär samtidigt. I alla fall så är stolthet och kärlek ingen lyckad kombination eftersom du alltid måste välja det ena före det andra.

När du väljer borde du i alla fall fundera över vilket som skulle göra mest ont att förlora.

Jag vet vilket som gör mest ont att förlora, med det inte sagt att jag gör rätt val hela tiden. Det finns fortfarande så himla mycket att lära sig på det där området, eller det där minfältet.  

Loving the flowers you gave me :)





Stortstörreänjagnånsintrottdetsnurrariminskalle

Jag
gjorde upp en eld för dig
och nu brinner hela skogen
Nu
Vet jag vad du kommer att säg
och det känns som första gången
Kom
Vi visar dom att det är vi
men det visste alla redan
Ut
springer du iväg med mig
jag hörde hur dom sjunger

Om det snurrar i min skalle? :) Mmmjaapp










Ett glas med iskallt isvatten... med is i....



Usch... usch... usch

Det här är exakt varför jag inte gillar att dricka vin. Känslan i skallen efteråt. Det spelar ingen roll om jag dricker ett glas eller fem (även om det i det här fallet snarare handlar om fem) känslan är alltid samma. 

Inatt drömde jag att jag drack vatten. Hela tiden gick jag o hämtade nya glas. Och vattnet var så gott. Jag tror att mitt undermedvetna försöker säga mig någonting.

Tyvärr kan jag inte dricka vatten på morgonen. Det får mig o spy. På samma sätt som varm mjölk får mig att må illa? Det är lite konstigt det där. Men det har egentligen ingenting med saken att göra.  

Klockan närmar sig åtta på morgonen och jag har varit vaken i över en timme. Huvudet börjar stabilisera sig något. Eller så känns det bara så för att jag sitter väldigt still just nu.

Nu är det bara att börja fundera över vad som hände igår egentligen. För mig som är van vid att minnas saker och ting väldigt detaljerat så känns de alltid konstigt dagen efter när allting är bortsuddat.

Men jag behöver inte misströsta. Om några timmar lär ju alla andra som var där ha vaknat, och då kommer Facebook säkerligen påminna mig om vad som egentligen hände igår kväll... som vanligt.





Call me


Så jag gick in på facebook denna helt vanliga måndagsmorgon, och vad får man se?

Att ens syster har förlovat sig!!!

Tur att man har fejjan då annars skulle man aldrig få reda på nånting ;) lite svårare att hålla koll nu när skitungen bor i Växjö.

Men anyways, Call me! Jag har ju inte ens ditt nya nummer så....





Work and play are never ok to mix the way we do...


Nöje eller arbete. Vänner eller arbetskamrater.

Både och?

Det går att vara både och... det går att hålla en profesionell nivå. So far so good, så länge det funkar så funkar det. Men när det slutar fungera, ska man reagera som vän eller som arbetskamrat?

Går det att göra både och då?

Det är vid såna här tillfällen som man önskar att man inte hade något samvete alls. Det är inte alltid lätt att vara professionell. 

Och medan jag sitter här och funderar på vad jag kunde ha gjort för att göra situationen bättre, även om jag innerst inne vet att jag gjorde rätt... rent profesionellt så gjorde jag rätt. Som vän kunde jag ha gjort annorlunda. But so could you.

En vän hade kanske inte satt en annan vän i den här situationen?

Jag vet inte...






Hej, jag är en idiot


Just nu så ångrar jag...

att jag tillät mig själv att däcka i min säng efter jobbet... nu e jag pigg som en... duracellkanin på redbull? jag hittade ingen bättre metafor tyvärr...

Jag ångrar även att jag inte kan vara din vän när som helst hur som helst utan bara vid vissa utvalda tillfällen. Resten av tiden är jag bara kall och ironisk. Avståndstagande för att jag känner att jag måste vara det.

Och det är inte rättvist. Du har verkligen inte gjort ett skit för att förtjäna det. Du förtjänar mycket bättre. För oavsett vad folk kanske tycker, tänker och tror så har du varit en väldigt bra vän mot mig de gånger som jag har behövt det "/

Så jag kanske borde sluta.
Hela den där "gör mot mig det som gjorts mot dig" grejen, den är bara messed up.

Ny regel.
Jag tänker inte prata med dig ifall jag inte kan känna mig bekväm när jag gör det. Jag tänker inte påverkas av andra och bli en idiot mot dig, jag är inte sån och jag vill inte vara sån. Och jag vill inte förstöra saker och ting bara för att nån annan vill se allting bli förstört.







RSS 2.0