Hurtig!

God morgon! :)

Nu ska jag vara hurtig och ta en springtur! Yes yes yes! Det var alldeles för längesen jag började dagen på det här sättet. All tid den senaste månaden har gått åt till jobb och flytt. Men nu börjar jag komma på plats i lägenheten så nu kan jag börja jobba på mina rutiner igen^^



Här är mitt nya korta hår btw... snälla väx ut snart, pleeeease!



Ohio


Idag hände det!
Idag köpte jag en soffa! En snygg, skön, underbar soffa :)
Den ser ut som på bilden nedan, fast hundra gånger snyggare. Den är vit, den är vinklad och den kommer fyllas med massa mysiga kuddar och se helt perfekt ut i mitt vardagsrum <3

Med andra ord, nu ryker den där obekväma klippan från IKEA ;)


Shoes


Sådär, nu har jag fixat mig en fungerande minneskortsläsare, eftersom min kamerasladd inte kommit fram ännu :)

Så då tänker jag servera ett stycke HÖST
Två bra anledningar att se fram emot en ny, underbar årstid: Ankelboots och mysiga tröjor.Väntar på att få börja användas ^^




Vagabond, 999:-





Korthårig

Jaha...

Jag vet inte riktigt hur de lyckades bli så men nu är jag i alla fall korhårig.
Jag gick till frisören och sa "jag behöver toppa mig" för mitt hår såg så risigt ut och det var dags. Han säger:
- okej vi toppar lite o klipper upp lite o har luggen lite sned
Fine by me, det är så jag brukar ha.

Han klipper... klipper... klipper
Efter en stund börjar jag trumma lite nervöst med fingrarna mot mitt lår. De där skynket man har över sig för att slippa bli nerhårad börjar spänna åt lite väl runt halsen.
Han fortsätter att klippa... och klippa
Jag börjar få svårt att andas. Jag blir irriterad och undrar varför han fortsätter att klippa? Han skulle toppa ju...
Han fortsätter att klippa
Jag kokar inombords, varför slutar han inte? Han borde va klar nu!!! Men ändå säger jag inget, vill inte vara jobbig o tjatig o klaga. De blir säkert bra... eller?
HAN FORTSÄTTER ATT KLIPPA
Och nu kan jag se när han håller upp en hårslinga att det verkligen är kort, och ändå klipper han lite till..

aaa.. så nu sitter jag är och är korthårig för första gången på väääääldigt många år.
Mina lockar, som mr hairdresser va så noggrann med att berömma och kommentera, är borta.

Försöker trösta mig själv med att jag i alla fall har tur som klär i kortklippt, att jag skulle fan se het ut om jag så vore snaggad. Men de funkar sådär.

I want my hair back ='(





Tänk dig den här längden fast mycket mer uppklippt... noooooo:(






I väntan på sömnen...

... Jag vet inte hur man bäst beskriver dagsläget. Det är inte direkt som att jag har förmågan att sätta ord på saker och ting längre. Allt blir en enda röra, jag snubblar bara över ord och det jag verkligen menar kommer aldrig fram. Det jag tänker fastnar, vill inte omformulera sig.

Jag är rastlös, jag borde vara stendäckad av trötthet men min hjärna går på högvarv och vill inte slappna av. Så jag klottrar ner nånting här. Jag är ledsen men de blir inte bättre än såhär.


Livsstorm
Svettpärlor
Klaustrofobi
Sömlöshet
Vissa nätter är det så tungt att andas
Motorvägar
Rastlöshet
I en stad jag inte känner och som inte känner mig
Ruset
Orden
Signalen
Det finns saker man inte kan låta bli att sakna
Tystnad
Avstånd
Och det känns som att tiden inte räknas längre
Jag bara väntar på dig









Housewifey

*GÄSP*

Hemmafrulivet tar verkligen på krafterna.... not -.-

En dag ledigt och man klättrar på väggarna. Visst, det är jävligt skönt att ha en dag då man bara kan ta långa promenader, slötitta på tv, läsa en bra bok diska, tvätta, städa.
A clean apartment equals a clear mind :)


 


Det är mågna som klagar på regnet idag. Jag kanske borde vara bitter över att det är regn på min lediga dag och att jag därför inte kan sola och bättra på min bränna.
MEN..
sommaren har aldrig varit och kommer aldrig att bli min favoritårstid. Jag tröttnar väldigt snabbt på jeanshorts, bikinis, sandaler, skrikiga glada färger.

Jag älskar däremot hösten! den bra delen av hösten. Förändringarna i ljuset, från ett klarvitt sken som sticker i ögonen till något milt, sepiatonat. dofterna ändras från sött och klibbigt till något svalt och friskt. Att kunna klä på sig en lite tjockare kofta, att kunna plocka fram ett par riktigt snygga stövlar eller ankelboots. Och så älskar jag när alla löven på träden i alléerna färgas i en blandning av grönt, gult och rött! Att kunna känna att det är lite höstruggigt och kunna värma sig med en chai latte. Och en där framtidsoptimismen som infinner sig på höstkanten. Man går från att leva för dagen till att faktiskt planera lite inför framtiden. Man köper en ny kalender och har stora ambitioner för vad som komma skall.

Nej... jag har ingenting emot att sommaren sakta men säkert tackar för sig och börjar övergå till sensommar/höst. 

 


 








Leva i ovisshet, min specialité... icke

 

Jag varnar för att detta kan bli ett av mina flummiga inlägg.

Det finns ju typ två världar. En som finns på riktigt, som man lever i varje dag... och så den virtuella som man också lever i varje dag. Och egentligen finns ju den också på riktigt, fast den är mer... mekanisk. Eller jag vet inte. I vilket fall som helst.

Är det inte rätt sjukt att det finns människor som man faktiskt "känner"utan att ens ha träffat dom? Eller att det finns personer som man aldrig har träffat, men som man ändå har mer att prata om än med människor som man känt hur länge som helst och träffat hur mycket som helst ?

Och det kan kännas som att man vet mycket av det väsentliga om varandra. Det finns ju bilder, cam, telefon och allt möjligt. Man kan veta hur nån ser ut, veta hur nåns röst låter utan att egentligen veta. IRL är ju något helt annat egentligen?

Jag säger ju att detta är flummigt, jag vet knappt själv vad jag vill ha sagt men...

Är det inte ganska jobbigt när du ser en människa IRL som du tror är en person som du känner i den virtuella världen. Men du kan inte vara säker för, IRL kan va så annorlunda. Även om det finns bilder, cam osv så kan du aldrig riktigt veta säkert. Och vad säger man då? "Du råkar inte möjligtvis vara...?"

Klart man inte frågar. Nej man står och glor "lite diskret" och bara undrar, undrar, undrar.
Och han glor tillbaka. Undrar han också, eller undrar han bara varför jag glor?
Sen börjar man prata... självklart om något helt annat än anledningen till varför båda står o tittar så konstigt på varandra. Man börjar prata om andra saker, nämner aldrig några namn så du får aldrig veta. Och tankar som "han har ju exakt samma leende" börjar dyka upp samtidigt som "det är någonting med ögonen som inte riktigt stämmer dock".

Jaja... summan av kardemumman är den att
Du får aldrig veta




Update från balkongen


Sitter på balkongen just nu och funderar över om man ska försöka få bort ett av balkongskydden. Resultatet skulle bli sol på balkongen heeeela dagen. Och kanske till och med lite havsutsikt :)

Börjar få lite ordning i lägenheten nu, även om det är ganska mycket jobb kvar. Kvällens projekt blir att gå o slänga lite skräp tror jag, för just nu ser man inte ens golvet i hallen pga alla IKEA-kartonger haha xD Och vägen till ytterdörren är en hinderbana så som det ser ut just nu.

Fast det största problemet med kartongerna är nog att de blockerar min skokammare, aaa klädkammare fast fylld med skor... de blir skokammare då va? Anyways...

Snart är det dags att ta tag i dagens stora måste:
JOBBA




Jag hade lagt in en bild på röran, men jag har ännu inte packat upp min kamerasladd så tyvärr ;)


RSS 2.0